Guldsmedshyttan - been there, done that!
Jag hade en trevlig lördag hos Bergslagens KF. Mycket prydligt stod det informerat i vår domarinbjudan, att det utställningen hölls i en kall lokal, så det var långkalsonger på. Långkalsonger, fodrade byxor, två tröjor och rocken. Och, förstås, en rejält tilltagen luva i beredskap.
Det var inte mitt första besök där i ishallen, men förr kallades platsen för Storå... Undrar vad som hänt där? Är det bara någon nitisk person, som ville att rätt skulle vara rätt, eller är det någon gränsdragning som förändrats? Intressant.
Jag var mycket glatt inställd till lördagens utställning, i och med att jag redan ett par dagar innan fick ett mail, som frågade om jag tyckte att pastagratäng kunde smaka bra som lunch. Fantastiskt, vilka människor det finns! Jag tänker inte längre alls på att jag är vegetarian sedan tretton år, men det gjorde Inger. Tack snälla, snälla Inger för den smaskiga pastagratängen! Resten av domarligan mumsade soppa, som var tydligt uppskattad även den. Heja, heja Bergslagens KF!
Så till det där med djuren. Alla djuren hade pälsarna med sig till Guldsmedshyttan, men få hade den på sig. Jag kunde nog snyta ut päls motsvarande storleken på en fyraveckors hermelin när dagen var över... Nej, självfallet inte, men det var mycket, mycket lös päls.
Det är flera jag skulle vilja känga till lite, när det kommer till kloklippningen! Det där gillar jag inte. Varför klippa en halv millimeter klo och lämna en och en halv centimeter? Urdumt. Ett par millimeter från pulpan. Det är lagom.
Och det här med smutsiga tassar. Det är inte snyggt och hör inte hemma på en utställning. Visst finns det grisiga kaniner, absolut, som skitar ner sig vad man än gör, men är de då särskilt lämpade för utställning? Icke i min värld. Visst är det lite av ett vågspel när det kommer till bedömningen av djurens renhet, men i lördags gjordes så, att vi pratade ihop oss om varje djur som förlora poäng på "Kondition, vård och sundhet". Smart initiativ av chefsdomare Christer! Här fick vi helt enkelt en jämnare och mer rättvis bedömning av den punkten.
Jag blev frågad en rent språklig fråga. Det är mycket intressant, eftersom de senaste kullarna domare, under utbildningen, blivit uppmanade att det vi skriver som kommentarer på bedömningskorten ska kunna härröras till Standarden. Alltså borde t ex Gula tassar inte användas. Ingenstans står det att gula tassar skulle vara ett av de "Vanliga fel som medför poängavdrag".
Nu tänker inte jag vara den som står på barrikaderna och strider emot de äldre kollegornas kommentarer, de vars blå rockar är jämnåriga med min egen person. Vissa kommentarer är dessutom så att säga vedertagna. Men, jag ska själv försöka göra som jag blivit uppmanad, använda de ord som finns under avsnittet "Vanliga fel som medför poängavdrag" eller "Diskvalificerande fel". Jag kommer alltså envist fortsätta med att skriva stallsmuts om jag knycker en poäng på "Kondition, vård och sundhet", eller som i lördags, skriva smutsig. Inte kan väl det vara svårt att förstå?
Det djur frågan kom upp kring hade smutsiga tassar (åt det orange hållet) och ståtade dessutom med avföring kring en (lång) klo. Hur kan det då vara svårt att förstå kommentaren smutsig? Där blev jag lätt irriterad. Jag hade inte retat upp mig lika mycket, om någon undrat vad f-n jag menat när jag skrev att en tan hade utstående öron, för det kan man tycka att alla kaniner faktiskt har (de flesta djur, faktiskt. Det är väl ormar, sälar och några andra märkliga typer som inte har öron utåt), men slå då en kik på sidan 34 i Nordisk Kaninstandard! Där har vi tanproblemet. På sidan 37 står också att felaktig öronställning ger poängavdrag.
Intressant är, att den person som kom släpandes på ovan nämnda djur, är samma person som inte tycker att jag ska vara domare, av den anledning att jag inte kan hantera djuren. Det hade ju inte jag en aning om när jag dömde den lille kaninen. Person X kan inte hålla sina djur rena och jag kan inte hantera kaniner. Då måste det stå ett lika, eller?
När det gäller hanteringen har vi också fått vissa ord inpräntade i oss under domarutbildningen. Det nordiska samarbetet har t ex satt stopp för att domarna lyfter kaninerna i nackskinnet. Tricket är, att greppa runt öronroten på kaninen (med tummen upp) och med andra handen fösa kaninens bak mot frambenen, samtidigt som örongreppet bara lätt styr omkull kaninen. Inte lyfta, dra eller rycka runt den, utan styra med "öronhanden" och välta med "rumphanden". Alla kaniner gillar det givetvis inte. Det är inte naturligt för dem att ligga på rygg, så visst sprattel räknar vi med. Vissa sprattlar värre än andra. Där har vi fått inpräntat i oss att släppa! den som sprattlar, för att ge den en ny chans, eller kanske två. Inte tvinga, inte trycka, pressa eller tjyvhålla.
I Guldsmedshyttan hade jag förstås ett par sprattlare. En var inne på sitt tredje vändförsök, när en man helt resolut klev fram till mitt bord, tog ett tag om nackskinnet och bände runt kaninen. Som sprattlade. Och sprattlade. Men den kom givetvis ingenstans. Jag blev mycket, mycket ställd. Dök mannen upp för att vara hjälpsam, eller hade han bara tröttnat på att se mina försök? Ville han visa mig hur det skulle gå till? Hade det varit mitt djur någon hade hanterat så, hade jag blivit riktigt förbannad. Nu utgick jag ifrån att det var hans eget djur och kände att det inte var mycket att göra. Samtidigt var det inte en uppvisning i hantering som imponerade på mig.
"Små kaniner får man aldrig slå, aldrig knipa, aldrig dra i. Det säjer mamma. Då blir de tysta, stumma och slutar sjunga. Då kan de ingenting alls förstå. Nej man måste förklara sakta minst tusen gånger och ha ett oändligt tålamod..."
Lilla syster Kanin eller berättelsen om Den Feta Näktergalen, Nilsson/Eriksson, 1983
Hur som helst. Tack Bergslagens KF för en trevlig utställning. Grattis Ulrika Lundstedt till Dina framgångar! (vinna alla klasser utom M!) Imponerande!
Over'n'out
Guldsmedshyttan - here I come
Till min förtjusning lyckades jag äntligen erbjudas ett bedömningsuppdrag på ett datum som funkar! Det har varit fullt upp med utbildning på hundsidan hela vintern och våren, så jag har inte varit ute alls än. Det ska bli jättekul!
Jag blev erbjuden att döma en utställning ensam, men det tackade jag nej till, av det enkla skäl att jag känner mig för ringrostig och vill ha åtminstone en domare med mig för att fräscha upp minnet när det tryter. I Guldsmedshyttan blir vi fyra. Kul!
Så, äntligen har jag haft tid att högtryckstvätta mina kaninburar. Nu finns de till salu, hela högen. 
Nio burar ser ut som dessa två. De är drygt 60 * 80 cm och är alltså av minimimått för raser som väger upp till tre kg. Jag har tagit bort ena gallerväggen och satt ihop dem två och två. Jag vill ha 250:- per burdel, alternativt 2000:- för alla nio. De är byggda i spånskiva, med båtplyfa som botten. De är byggda för att vara lättflyttade och går att stapla på varandra. 
12 delar ser ut som dessa två. Materialet är plywood och måtten ca 120*85 cm. Sex av delarna är tvåfacksburar, då med innermått ca 60* 85. Även dessa är gjorda för att staplas på varandra, idén var att de ska stå tre på höjden, så det finns tak på fyra. För dessa vill jag ha 450:- /burdel, alternativt 5000:- för alla.
De är redo att hämtas och är i skick att användas omedelbart, men jag skulle nog måla dem om jag skulle använda dem.
Med detta skickar jag toalettlådor, matskålar, handgräsklippare med uppsamlare och lite annat smått och gott.
Slå en signal!
0157-305 11 eller 070-789 93 89
LU 2008
Jag besökte utställningen på lördagen. Det var trevligt att i lugn och ro kunna traska runt och "bara vara besökare". Jag hade inte tackat nej till att döma, men det sved inte så mycket att inte bli bjuden. Det är trots allt ganska tufft att stå och döma just ett LU. Det som känns jobbigt är just risken att bli ringrostig igen, men det löser sig.
Jag tycker att det var ett trevligt LU ur besökarsynpunkt. Lokalen var inte jättetrevlig, lite grå och inte särskilt pyntad, men det är inte så viktigt för mig när jag är där för att se kaniner. Det var gott om plats, och det tycker jag om. Jag förstod att det varit väl varmt, och det är ju synd. Synd var det också att det var tufft att hitta parkering inom hyfsat avstånd, men det är trots allt imponerande att landets huvudstads länsförening kan hålla en utställning i den här storleken.
Imponerande är också att Peter Landberg och Kjell Carnbrand blev Svenska Mästare i år igen! Grattis! Två år i rad! Håll i den här stilen även nästa år, så slås rekordet som nu tangerades! (Paret Signell vann LU två år i rad, även de med Belgisk Hare!) Peter och Kjell vann även förra gången stockholmarna arrangerade LU och Kjell vann även ett LU "före min tid". Tjusigt. 96,5 p på Belgisk Hare, alltså.
Jag tycker också att det var lite extra kul att se Felicia Ericsson i Sköldinge (alldeles runt knuten, från mitt hem sett) som juniormästare med sina tjusiga Bourgogner. 95,5 poäng, så var saken biff. Gratulerar!
Dessutom är jag lite mallig över att se Pia Carnbrand som vinnare i klass M (ungdjursgrupp) med blå dvärgvädurar på 95 p. Om jag inte missminner mig så är jag "mormor" till den kullen. Grattis Pia, hoppas de utvecklas åt rätt håll, de små!
Grattis alla ni andra som känner att ni åkt hem från ett lyckat LU! Många prislistor fanns det och många resultat är rent beundransvärda. Att äntligen få 94 poäng på en viss ras och variant kan kännas som en seger och även om det inte resulterar i någon speciell titel eller någon tjusig pokal tycker jag att alla ska vara stolta när de uppfyller sina individuella mål.
over'n'out
Kanin-Net, minsann
Så blev det en diskussion på Kanin-Net, jag lägger in mitt eget inlägg här, ty det verkar som om en del jag skrivet kan vara värt att lägga även här. Nedan kommer en kopia av det jag skrivit på Kanin-Net, undantaget länken hit. Den tycker i alla fall jag var onödig.
Det här var intressant! Lite synd att fler kommenterar här än i själva bloggen, kan jag tycka själv.
Jag skulle mer än gärna vilja veta vilka ni tror att jag pekar ut! Att jag namngivit någon som visade sig vara min alierade i en situation där jag trodde mig vara mer ensam, tycker jag inte var något...stötande. Att tacka folk, eller visa tacksamhet gentemot någon, är det fult? Det är nytt för mig. Men, som sagt, berätta gärna vilka ni tror att jag pekar ut, helst då anonymt via min mail så att den stackars utpekade inte blir utpekad med namn.
Upplysningsvis har jag själv blivit ganska tufft drabbad av tryckfrihetslagen och bloggande. En person ur "mitt tidigare liv" har valt att lägga ut allt den personen tycker sig veta om mig på Internet; sexliv, tankar om livet och döden, dygnsrytm, relationer till mina föräldrar med mera. Det berättigar på inga vis att jag ska få fula mig hur som helst, absolut inte! Menar bara att jag vet ganska väl hur illa man kan göra en människa genom att skriva på Internet.
Mitt syfte med att blårocksblogga är absolut inte att förlöjliga/fördumma eller göra bort mina medmänniskor, utan helt enkelt ge en version av kaninutställningar som inte mer än ett drygt 20-tal får se. Rapportera min syn av vad som kunde göras bättre med utställningsarrangemang och avel, visa att även de som står i blått kan ha en sämre utställning. Jag är inte den första som får höra spydigheter, men kanske den första som berättar om det allmänt. (Nu klassar jag inte helgens upplevelse till spydigheterna, observera detta)
Ja, som sagt, hör gärna av er. Bloggen går att kommentera, jag går att maila till. Åsikter är välkomna.
Maria Mander
Den där Mander borde inte fått bli domare...
Nyss hemkommen från Mantorp. Lätt bedrövad. Den här gången har jag fått på nöten för min djurhantering. Det svider. Fruktansvärt.
Min kära vän och medresenär fick höra av en dam, att inte alla passar för att vara domare "Du skulle sett hur Mander hanterade en Belgisk Hare". Först och främst: Om man vill tala illa om mig bakom min rygg, ta det inte med Kerstin då. Mellan oss är det fullständigt öppna kanaler. Om vitsen är att jag inte ska få höra det, ta det helt enkelt med någon som inte känner mig, eller som tycker att jag är en skit. Vidare: Aj!
Jag tycker att det där med dålig djurhantering rimmar så illa med min hela livsåskådning. Vegetarian, som bara äter det jag själv dödat. Jag vill veta hur ett djur lever sitt liv innan någon bestämmer sig för att ta det. Jag vill också vara säker på att det sköts fint. Slutet.
Hela mitt liv har jag anpassat mitt hem för att kunna ha mina djur omkring mig på bästa möjliga sätt. Nu har jag ett jobb som jag valde enbart för att kunna ha hundarna med mig på jobbet (nu blev det tack och lov en fullträff sysslomässigt också!)... Jag har alltid värnat om djur. Någon läsare kanske minns att jag själv, när seklet var ungt, uttalat mig kritiskt mot djurhanteringen på domarbordet. Jag gråter för tusan till Lady och Lufsen! Jag vill inte vara en klant vid domarbordet. Jag får inte vara en klant vid domarbordet. Jag säger absolut inte att damen som uttryckte detta ljuger, det är bara att bättra mig, men vad det känns jobbigt i detta nu. Jag vill heller inte påstå att jag instämmer till fullo i "misshandelsanklagelserna"; jag hade en tuff radda bitska harar idag och de är inte lätta att vända, men det ska alltid skötas snyggt!
Att jag kan fnissa åt kaniner som inte alls hör hemma på en utställning, det är en annan sak, jag är en människa och har en i viss mån glapp käft. Det är inte proffsigt att visa hur äckligt jag tycker att det är med en nerkissad Angora, men kanske mänskligt? Kiss är inte min favoritvätska. Det är inte snyggt, men det är en helt annan sak. Jag har inget pokerfejs alls. Inte minsta lilla. När jag ser något jag tycker om, syns det. Och motsatsen. Sorry Kaninsverige.
Bortsett detta, som tyvärr blir vad jag tar med mig från en dags bedömning i Östergötland, har VÖK lyckats genomföra ytterligare en, från mig, uppskattad utställning. Tyvärr hade jag missat att anmäla min vegetarianism till köket, så det blev inte direkt gourmetmat för min del. Men, potatis är också mat. Potatis och majs.
Kaninerna jag dömde och gav 95 poäng var: vit Rex, Vit Lant, Isabella, Alaska och Lilla Havana. Utmärkande för dessa individer var att de var i bättre pälskondition än övriga. Jag har sett flera bra kaniner, men pälsarna hängde inte alltid med.
Jag såg ett par, kanske tre, kaniner som inte hade på en skönhetstävling att göra. De var helt enkelt inte i sin snyggaste form (de var på inget sätt illa skötta, observera detta!). Gemensamt för dessa var att de ägdes av...hur ska jag formulera mig...nya medlemmar? Jag tycker att det är upp till den som säljer en kanin med stamtavla, att berätta ungefär inom vilka ramar rasen håller sig. Viktgränser, färger, pälsstruktur och så vidare. Lämpligt är också att berätta att en kanin tvättar sig själv. Vi är många som putsat tassar, men faktum är att kaninen bör sköta det själv. Det finns smutsnissar bland kaninerna, men vill vi ha dem på utställning? Vill vi förmera dem i avel? Jag är inte säker.
Det är inte lätt att komma som helt grön på en utställning. Tydligen går det inte ens att köpa Standarden längre (ny upplaga på väg), så det är bussigt att meddela sin kaninköpare vad det är de har köpt. Kanske anteckna några rader om vad de ska tänka på med sin ras. Det finns föreskrifter som föreskriver att vi som säljer djur ska skriftligen meddela den nya djurägaren hur djuret ska skötas, så det är inte mycket merarbete att lägga till ett utdrag ur Standarden.
På utställningen idag såg jag också en och annan kanin med väldigt mjuk päls. Det är inte helt ovanligt att ohyra förstör pälskvalitén. Jag säger absolut inte att det fanns djur på utställningen som hade ohyra, för jag hade varken mikroskop eller veterinär i närheten och det kan ha varit halmskrufs, men det är aldrig fel att ta en ordentlig titt om man inte ser andra bra skäl till att pälsen tappat sin lyster. Bara ett tips, Kaninsverige.
Till min bedrövelse fick jag inte tag i någon högpoängare ur min ras, dvärgvädur. Alltid var det något. Jag minns dock en svart hona som jag fattade tycke för, men hon landade nog på 94,5. Aningen lång, vill jag minnas.
Det jag såg på dvärgvädurssidan var generellt detta: blåögda, vältypade som kämpade med mjuka, långa pälsar, viltgula med bra färger och typer, men med kroppar som önskade mer, viltgrå med lite trista färger (tänk schattering!) men annars den färg som kommit längst, blå med rörformade öron. Ett par andra färger passerade också, men inte så att jag känner att jag kan säga mig ha sett ett mönster.
Observera att det jag skriver om, bara beskriver det jag upplevde och såg, och alltså inte är någon absolut sanning. Det gäller allt mitt bloggande.
Slutligen vill jag påpeka att det går utmärkt att kommentera bloggen. Här på sidan, eller genom att skicka ett mail. Telefonen funkar också, men jag är sällan hemma.
Over'n'out
Örebro, Buskhyttan och Norrköping
Det blir till att gå ut stenhårt nu, när jag bestämt mig för att blogga om mina bedömningsuppdrag. Tre utställningar på en gång. När Kjell ringde och kallade in mig i oktober, hade det dröjt ända sedan Bergautställningen i juni sedan jag sist dömde. Nästan fem månaders uppehåll är på tok för mycket, så det var skönt att ha uppbackning av en stor del av domargruppen när jag väl kom till Örebro. Jag blir grymt ringrostig och det är värdelöst :P
När jag tittar tillbaka i "min hemliga svarta", minns jag de fyra 95:orna jag fick äran att dömma: Två Vit Lant (1.1), en svart Hermelin och en rödögd Dvärghare. Gladast för poängen var lätt Berit Dunnachie. Jag fick en puss på kinden (som höll på att hamna mitt på truten, eftersom jag vände mig om mot Berit i ren förskräckelse när hon kom farande) för de poängen. :)
Det är alltid kul att komma till Örebromässan. Inte nog med att kaninutställningen hålls på ett i mitt tycke förträffligt ställe, utan det finns ju gott om andra roliga grejer att titta på. Som hundidiot ligger ju mässmontrarna med hundgrejer mycket gott till. Att man fortfarande envisas med att ta med en helsikes massa ormar är för mig en gåta. Äckligt är vad det är. Äckligt.
Så var det dags för Sörmlands läns höstutställning på Pumpen i Buskhyttan. Kallt. Så kan jag sammanfatta det. Kallt, men med god lunch! Poäng till köket.
Pumpen är ju Pumpen. Det ligger på andra sidan ingenting och det är mörkt. Jag gillar inte alls lokalen. Som tur är finns ett hyfsat uppvärmt rum där jag kan förvara frusna hundar, men i övrigt är det för mig mest ett jobb att åka dit. Jag hoppades på att jag skulle få skyffla höga poäng åt höger och vänster, men se, där fick jag tji.
Överlägset bäst var ju, givetvis :), Bernt Andersson (precis som i Örebro, f ö ), men jag hade inte lyckan att komma över de där guldkornen. Min enda högpoängare var en järngrå Hermelinhona som hette 721 i örat och fick 95 poäng med 38 i kropp och fullt i färg. Det var skönt att äntligen få höja siffrorna, där mot slutet! Jag började tro att någon ville mig illa :D
Det visade det förresten att någon ville, för efter bedömningen kom en person fram till mig. En människa som jag sett upp till, som jag haft som förebild under hela min kaninungdom. Denna någon, var alldeles förgrymmad, över att jag helt sonika diskvalificerat en kanin i dennes ägo. Det är helt OK att bli besviken när man får en oväntad poängdipp, men när det är FULLKOMLIGT uppenbart vad som föranleder nollning, då kan jag inte se varför man ska göra en stor affär av det. I detta fall handlade det helt kort om ren och skär terminologi. Det jag skrivit som anmärkning föll inte kaninägaren på läppen, trots att det är ett vedertaget uttryck (som vi tack och lov inte behöver använda så ofta!) och den "defekt" som menats var, som sagt, uppenbar. Människan i fråga nyttjade en onödigt hög stämma, och avslutade sin svada med att sparka till en stol. Och där stod jag kvar, i det närmaste förkrossad. Inte för att jag hade fått skäll, utan för att ha förlorat en förebild. Nu har jag lyckats acceptera det, nästan, men jag ville ju så gärna låta den där personen sitta där, lite skyddad, på en piedestal... :( Idag sågs vi igen, men mitt "-Hej" fick inget svar.
Människor är så konstiga. SÅ konstiga. Tävlingsmänniskor i all ära, men herregud, DET PÅGÅR KRIG I VÄRLDEN OCH DU FÅR SPADER ÖVER EN KANIN!!
Jag har, under mitt domaraktiva år, fått både en och två åsikter delgivna mig. Tre personer har tagit mig åt sidan på ett sätt, som jag enbart sett som undervisande eller argumenterande. Det är roligt! En man som lyckas ta fram toppklassade djur år efter år, efter år, efter år och som dessutom undervisande/ifrågasättande och lugnt ställer frågan "Hur tänkte du här? Så skulle jag inte gjort det" Jag kan bara säga att jag bugar och böjer mig för Dina åsikter och Din kunskap. En annan man kom fram till mig idag och sa "Det var väldigt vad hårt du gick åt min scheck". Inget mer med det. Vi jämförde hans djur och jag tycker fortfarande att jag hade rätt. Inga namn nämnda såhär långt, men sedan var det Håkan. Håkan Johansson, som jag med bävan sett fram emot att möta vid min första bedömning i Buskhyttan. Håkan var inte känd för att alltid stryka domare medhårs och när han med bestämda steg klev mot mig där i den skumma lokalen, tog jag mentalt spjärn och började rada goda argument. Han stövlar fram, klappar mig på axeln, och säger med ljudlig stämma "-Det här har du gjort bra Mander." Jag började nästan darra. Han fortsatte med att berätta att han varit skeptiskt inställd till mig som domare, eftersom jag "bara kan dvärgar", men att jag satt stopp för hans tvivel den dagen. Att jag satt poängen precis som hans djur förtjänat det, både positivt och negativt. Det ögonblicket och de orden glömmer jag aldrig.
Så, idag har jag varit i Norrköping. I Maxihuset i Norrköping! I mitt tycke ett helt otippat ställe att vara på, men det var en förträfflig lokal, i anslutning till en galleria :)
En del i att ha utställning i anslutning till något annat, är att "icke-kaninfolk" tittar förbi. Jag har svarat på en del kaninfrågor, men också hört en del kommentarer. Något som jag och min bärare hade mycket roligt åt, var att en ung tjej svassade in och ifrågasatte huruvida kaninen levde eller inte, eftersom den var så stillsam. När min kollega sedan vände på nämnda kanin, utbrast hon: "-Åh, stackars kanin!" (det var inte första gången den kommentaren fälldes, folk har tydligen uppfattningen att kaniner inte skall visiteras, utan absolut måste sitta på tassarna och aldrig visa buken). Så svassade hon vidare och hamnade vid mitt bord, där jag just tittade på en rödögd hermelin. Här kom kommentaren "-Åh, Guuud vad äcklig, den har röda ögon". Så, när man kommer till en kaninutställning, kan man förvänta sig att träffa döda, äckliga kaniner som det är synd om :D *mohaha*
Med mig i blått hade jag chefsdomare Roland Längeby, Pierre Eriksson och Kent Svensson. Det har varit en roligt dag. Sex högpoängskaniner är antecknade i den lilla svarta boken: Vit Lant 95,5 p! White 95, Alaska 95, Lilla Havana 95, viltgrå Dvärgvädur 95 och en rödögd Hermelin 95 p.
Den vita Lanten var bara magnifik. I BIS-uttagningen slogs den av en fantastiskt Alaska, pga skillnad i hållningen. Alaskan visade sig på ett otroligt sätt! Whiten som jag satte fina poäng på, hade verkligen en underbar teckning, men finge man bara lite bättre kropp på de där, hade man ett av världens sju underverk, kan jag tro :)
I min mobiltelefon finns bilder av en liten bedårande rödögd Hermelin, som tyvärr förlorade poäng på att klorna var oklippta... Den var inte heller helt klar i pälsen, men oj, så tjusig.
Jag har haft stor hjälp av Pierre, som guidade mig igenom en och annan Vit Lant när jag fick whiteout :P eller något. Det är så svårt att dömma djur som är så bra. Det blir dessutom så mycket roligare att dömma när man känner att det går att bolla tankar fram och tillbaka. Givetvis hade Roland hela tiden ett öga med i spelet, eftersom han godkände varje högpoängare, och var medskyldig till alla former av diskvalificering :)
Over'n'out
